Jag visste att den här dagen skulle komma men inte att den skulle komma så snart. Ena sekunden var jag omringad av dom underbaraste människorna jag träffat och i andra sekunden var alla borta.

 

Just i sekunden klubben upplösdes hade alla panik och undrade nog alla samma sak, "vad gör vi nu?". Vi sprang iväg till Jarlaheim där vi f.d-rosor bestämde oss för att återskapa WR, vilket Anna som skulle behålla namnet efter Manda redan hade gjort! Dem flesta blev återigen inbjudna till WR dock lämnade alla efter ett tag.

 

Idag bestämde jag mig för att jag detsamma och lämnade WR som hade gått från 50 personer till ca 10. Det var ingen idé att vara kvar, Water Roses är borta, det är bara namnet som är kvar.